Bruttan som älskar gymmet!

De senaste två dagarna har varit allt annat än roligt skulle jag vilja säga.
Först och främst vi fått trösta en i familjen av privata själ och det gör alltid ont att behöva se andra må dåligt.
Man gör vad man kan och det viktigaste är att finnas där och att man lyssnar. Men som om det inte vore nog så ringde min pappa igår och berättade att min farfar gått bort.
Visst han var gammal och har haft diabetes så länge jag kan minnas men det där med döden är något som alltid gör ont för mig. Jag försöker att utvecklas när det gäller mina känslor och reaktioner och igår fick jag mig ett stort test.
Tror inte att jag fattade vad som hänt förrens jag skulle sova för då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre.

Men som jag alltid säger så tror jag att han har det bättre nu. Förhoppningsvis så har han hittat min farmor igen som jag aldrig fått träffa. Så vill jag iallafall tro och hoppas.